N-stamsnamn På äLdre Futharkens Runinskrifter: Skillnaden Mellan Danmark Och Sverige/norge

Abstract

N-stamsnamn under äldre futharkens period uppvisar att det inte fanns konsekvent implementerad könsdifferentiering. Maskulina namn hade den gamla -ō och den nya analogiska -a ändelsen medan feminina namn använde enbart -ō. Nielsen har föreslagit (2002:282) att det faktiskt kan finnas skillnader i utvecklingen av dessa ändelser mellan Danmark och den skandinaviska halvön (Sverige, Norge). Därför har syftet med denna uppsats varit att granska Nielsens antagande genom att undersöka den diakroniska utvecklingen av ändelserna i maskulina och feminina n-stamsnamn med avseende på den geografiska aspekten. Materialet innehåller 43 runinskrifter av möjliga n-stamsnamn i äldre futharken från Danmark, Norge och Sverige. Som metod var n-stamsnamn kategoriserade efter flera kriterier: 1) land, 2) genus med ändelse och 3) datering för att se vilka tendenser finns i olika geografiska områden. Dessutom spelar föremålens ursprung en stor roll i uppsatsen: för att se exakta tendenser bör man lokalisera om föremålen ursprungilgen kommer från Danmark eller halvön. Därför kompletterar runologi och arkeologi varandra. Uppsatsens resultat visar att Nielsens antagande om implementerad könsdifferentiering i Danmark (men inte i Norge och Sverige) efter år 200 är fel. Medan hans tanke om mer konservativ situation på den skandinaviska halvön stämmer med belägg på runinskrifter. Fler säkra exempel på maskulina namn med -a ändelse i Danmark indikerar att könsdifferentiering implementerades i Danmark snabbare och i större utsträckning än på halvön.

Abstract (AI English translation)

Information popover about translation disclaimer

N-tribal names in the older Futhark period demonstrate that there was no consistently implemented gender differentiation. Masculine names had the old -ō and the new analogical -a ending, while feminine names used only -ō. Nielsen has suggested (2002:282) that there may actually be differences in the development of these endings between Denmark and the Scandinavian peninsula (Sweden, Norway). Therefore, the aim of this paper has been to scrutinize Nielsen's assumption by examining the diachronic development of the endings in masculine and feminine n-stem names with respect to the geographical aspect. The material contains 43 runic inscriptions of possible n-tribal names in older Futhark from Denmark, Norway and Sweden. As a method, n-tribe names were categorized according to several criteria: 1) country, 2) gender with ending and 3) dating to see what tendencies exist in different geographical areas. In addition, the origin of the objects plays a large role in the essay: to see exact tendencies, one should locate whether the objects originally come from Denmark or the peninsula. Therefore, runology and archeology complement each other. The paper's results show that Nielsen's assumption about implemented gender differentiation in Denmark (but not in Norway and Sweden) after the year 200 is wrong. While his idea of ​​a more conservative situation on the Scandinavian peninsula is consistent with evidence from runic inscriptions. More secure examples of masculine names with -a ending in Denmark indicate that gender differentiation was implemented in Denmark more quickly and to a greater extent than on the peninsula.