Från Policy Till Praktik: Social Och Ekologisk Hållbarhet i Bostadsplanering

Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur social och ekologisk hållbarhet tar sin form i bostadspolicy och hur detsedan blir realiserat i praktiken. Tidigare forskning visar på hur hållbarhetsarbeten ofta kan leda till socioekonomiskexkludering och maktdimensioner, och breddas ut med teorier om kapitalistiska samhällsstrukturer, nyliberalism, rentgap teorin och den kreativa klassen. Detta har genomförts genom att undersöka bostadsområdena Vallastaden ochSkogsvallen i Linköping där en diskursanalys har gjorts på kommunens plandokument, och vandrande intervjuer medtvå exploateringsingenjörer har genomförts i områdena. Detta är för att ta reda på hur det blev i praktiken och hurkommunen resonerat. Resultatet visar att praktiken sällan blir exakt som kommunen vill och att detta är på grund avekonomiska skäl och världsekonomin. Ekologisk och social hållbarhet får kompromissas på när samhället ställs infören lågkonjunktur. Dessutom lyfts kritik för social blandning fram då det går att se en exkludering av låginkomsttagarei planerna och en vilja att attrahera en kreativ klass.

Abstract (AI English translation)

Information popover about translation disclaimer

The purpose of this essay is to examine how social and ecological sustainability takes shape in housing policy and how it is then realized in practice. Previous research shows how sustainability work can often lead to socio-economic exclusion and power dimensions, and is broadened with theories about capitalist social structures, neoliberalism, the rent gap theory and the creative class. This has been carried out by investigating the residential areas of Vallastaden and Skogsvallen in Linköping, where a discourse analysis has been carried out on the municipality's planning document, and walking interviews with two development engineers have been carried out in the areas. This is to find out how it turned out in practice and how the municipality reasoned. The result shows that practice rarely turns out exactly as the municipality wants and that this is due to financial reasons and the world economy. Ecological and social sustainability must be compromised when society is faced with recession. In addition, criticism of social mixing is highlighted as it is possible to see an exclusion of low-income residents in the plans and a desire to attract a creative class.