Verbets Andra Pluralformer på Nordens Runinskrifter: Deras Utveckling och Användning

Abstract

De första nordiska handskrifterna påvisar att andra pluralis verbändelser hade en stor variation: -ið, -in, -id, -it och -ir. Det finns ett stort antal forskare som har föreslagit olika hypoteser och ursprung av dessa nyutvecklade ändelser från den ursprungliga -ið. Mig veterligt finns det inga större studier som skulle utreda hur dessa ändelser är representerade på Nordens runmaterial. Därför var det viktigt att undersöka en skillnad i utvecklingen av 2 pluralis presens indikativ, konjunktiv och imperativ verbändelser på nordiska runinskrifterna och utreda i vilka formler de förekommer. Totalt finns det 60 runinskrifter som innehåller 68 möjliga 2 pluralis verb. De var kategoriserade efter 1) verbändelser och deras spridning, 2) formler och 3) föremål. Detta har gjorts för att se vilka tendenser av ändelsernas utveckling och användning kan vara spårade. Uppsatsens resultat visar att dateringar av ändelserna -in, -it och -ir borde omtolkas eftersom runinskrifterna tyder på att de är tidigare än första handskrifter med sådana ändelser. Dessutom används utvalda verb endast i ett kristet sammanhang. Det finns tydliga skillnader mellan sen vikingatida och medeltida formler när allt fokus ändras från den avlidne till läsaren vilket också bekräftas av verbets användning.

Abstract (AI English translation)

Information popover about translation disclaimer

The first Nordic manuscripts show that second plural verb endings had a great variety: -ið, -in, -id, -it and -ir. There are a large number of scholars who have proposed various hypotheses and origins of these newly developed endings from the original -ið. As far as I know, there are no major studies that would investigate how these endings are represented on Nordic runic material. Therefore, it was important to investigate a difference in the development of 2 plural present indicative, subjunctive and imperative verb endings on the Nordic runic inscriptions and investigate in which formulas they appear. In total there are 60 runic inscriptions containing 68 possible 2 plural verbs. They were categorized by 1) verb endings and their distribution, 2) formulas and 3) objects. This has been done to see which tendencies of the endings' development and use can be traced. The results of the paper show that dating of the endings -in, -it and -ir should be reinterpreted because the runic inscriptions indicate that they are earlier than the first manuscripts with such endings. In addition, selected verbs are only used in a Christian context. There are clear differences between late Viking and medieval formulas when all the focus changes from the deceased to the reader which is also confirmed by the use of the verb.